frantzenannica.blogg.se

Kan ju börja med att säga att med Wes har det inte varit ett enda problem. Man är rädd innan och har frågor som:

Hur tar man hand om en bebis på fulltid? Tänk om jag gör fel/illa honom? Om han gråter och man inte vet vad han vill, vad gör man då? 

Var extra orolig och lite nedstämd faktiskt för var några som tvivlade på mig när jag berättade att jag var gravid. Men Danny fick mig att tro på mig själv och det har ju gått hur bra som helst. Har sådan himla tur att jag fått en snäll bebis som gråter otroligt sällan, visar tydligt vad han vill och allt annat faller in naturligt. Så för de som väntar första barnet - don't worry! 

Alla hade ju sagt att när bebisen läggs på bröstet när den kommer ut så är det en otrolig känsla, man älskar barnet så mycket osv. Jag kände ingenting och försökte verkligen göra det vilket förstörde hela stunden. Önskar att jag bara hade enjoyed the moment istället för att förska känna något som jag trodde man skulle känna. 

Man behöver inte känna skuld. Jag började älska honom jättemycket efter några dagar och jag tror att det är fullständigt normalt. Jag fick ingen depression utan var bara tom på just kärlek men lycklig och glad. Kände absolut ingen skuld över det vilket jag är glad över. Man får ta sin tid! :) 

Andra rädslan är ju hur det blir med the vagina efter en förlossning. Jag var livrädd för att spricka där nere. Det gjorde jag ju också, på två ställen men det var inget jag kände under förlossningsarbetet. Trodde till och med att jag kommit undan! 

Men det syddes i alla fall. Tänker inte ljuga. Gjorde så sjukt ont i hela underlivet i över en veckas tid vilket var lite av en chock, man trodde ju nästan att allt var över äntligen. Men ack så fel man hade!

Man kan inte sätta/resa sig utan en kamp, man vågar knappt gå på toa, man blöder som en galning i flera veckor. Det var otroligt svårt att hålla sig om man blev kissnödig. Hade noll kontroll över vad som hände där nere, man kan inte knipa med musklerna alls. 

Det var riktigt läskigt, jag var jätterädd för att få men för livet för min kära syster visade en artikel över kvinnor som hade fått komplikationer efter födsel. Så tack för det. :p Sakta men säkert så återfick jag styrkan igen så det var jätteskönt att förstå att det inte var permanent. Man vet ju inte vad som är normalt eller inte. :o Är inte helt återställt men känns bättre för varje dag. 

Det gjorde lite ont när livmodern drog ihop sig och tog en liten tid att återställas då jag var så stor. Känner mig lite ledsen över alla bristningar och trodde "hormonstrecket" skulle försvinna. Men tydligen gör det inte de alla gånger utan ibland så bleknar det bara. Så det var en besvikelse.

Naveln är också större än vad den var innan, är så mycket som gör att man inte känner igen sin mage. Det är lite jobbigt. Men försöker tänka positivt och att vara fåfäng är bara jobbigt. Jag har burit ett barn, klart det lämnar spår! :) 

Var orolig över amningen också av personliga anledningar. Men det har gått väldigt bra! Han tog bröstet direkt. Gjorde inte ett dugg ont. Men runt fjärde dagen så våndades jag, det var fruktansvärt när han tog tutten! Gjorde så ont, men det höll sig i bara i två dagar sen så har jag inte haft ont enda gång sedan dess. :) 

Är jättejobbigt för mig dock att ha så stora bröst nu. Mår inte bra av att se mig så och det gjorde, som ni vet, stora skador på min rygg då de är tunga. Aldrig haft så ont som då, det var riktigt hemskt! (Ryggen hade låst sig på flera ställen och jag fick muskelinflammation i flera muskelfästen)

Det andra jobbiga har varit att amma inför människor. Speciellt de som ska lägga sig i hur man ammar. Det är otroligt stressande när någon kommenterar, är jobbigt nog att slänga fram brösten som man dessutom skäms över för de är så hängiga. Wes kanske inte vill ta bröstet direkt och så sitter någon och kommenterar vilket bara gör det värre. Det har varit jättejobbigt! Det är en så privat stund och man vet ju bäst själv vad som fungerar för just oss. Man känner sig som en misslyckad mamma då och det är den värsta känslan i hela världen just nu. Så tänk på det innan ni börjar kommentera.

Det är skönt dock att jag inte fylls med mjölk så det sprängs och jag läcker inte en droppe! :) 

Det var väl allt jag kan komma på just nu. Mycket läsning för er! :) Mina tummar är slut, men nu vet ni hur det låg till för mig. Alla har olika upplevelser men hoppas detta förbereder er och förhoppningsvis lugnar er inför den dagen ni skaffar barn. :) Eller bara gav rolig info om hur det kan vara! 

God natt på er allihopa :)