<3

Idag stog Wesley på egen hand i minst tio sekunder! Han ställde sig och tyckte det var så himla kul att stå där och han kände sig nog väldigt duktig. :) Han behöver bara göra en sak en gång för att förstå vad som gäller så han ställde sig en gång till under lika lång tid, så surt att man aldrig kommer kunna filma det här tillfället eftersom han gör det när han själv känner för det. Men är stora framsteg. :) 

Satt precis och tittade på filmer från när jag födde honom, Danny var inte så bra på att dokumentera händelsen så var bara två korta snuttar. Men har inte sett dem fören nu konstigt nog. Var så himla fantastiskt att titta på! Man kommer ihåg hela händelseförloppet och hur man mådde, sånt man har glömt bort nu. Känner verkligen att jag aldrig vill gå igenom det igen. Så tråkigt att jag hatade att vara gravid och inte tycker att det är helt magiskt att föda barn. Hatade att vara gravid så mycket att jag kommer aldrig vilja vara det igen känns det som så känns lite surt. 

För när man ser honom ligga där helt nyfödd på bröstet och bara se honom snutta på tutten i en annan film och han är så liiten är helt underbart! Man vill bara ha en till sån där liten, som man får se växa upp och lära sig saker, utveckla personlighet. Precis som jag fått göra med min Wesley. Åh det är riktigt mysigt trots att det varit jobbiga dagar och man saknar att kunna göra ingenting. :p Men det är det värt sen när han kommer och kramas. :) 



Kommentera här: